Mina senaste blogginlägg har väckt mycket huvudbry hos en del. Andra undrar om det har hänt mig något otrevligt och att jag därför skriver om att vi alla bör uppföra oss bättre. Vissa tycks tro att mina inlägg är riktade till dem.
Så här är det: Att det råder en hätsk och dålig stämning mellan cavalieruppfödare är varken något nytt eller något jag har hittat på. Det var en vedertagen sanning långt innan jag började föda upp cavalierer, vilket var 2006. Av de uppfödare jag träffat verkar alla rörande överens om att det inte är någon trevlig stämning, att det är grupperingar, skitprat m.m. Ingen verkar tycka att det är ok. Många har blivit sårade. De flesta försöker dra sig undan därför att de är rädda för att råka ut för skitsnack.
Man verkar "gilla läget" därför att man inte tror att det är något man kan påverka.
Jag har funderat länge på detta eftersom jag är intresserad av socialpsykologi - alltså samspelet mellan människor. Som jag skrev i mitt första blogginlägg om ämnet "Mobbning & åtgärder" så har jag aldrig stött på en grupp människor som har större problem med skitsnack och trakasserier än vår cavaliervärld. Jag har tyckt att det varit underligt eftersom vi alla har samma intresse: vår underbara ras cavalieren.
Jag har alltså funderat länge på detta och tyckt att det är synd att ingen försöker göra något. Många jag har pratat med tycker precis detsamma. Att jag själv skulle försöka göra något fanns inte på min världskarta förrän det mognat fram vad, och det har tagit sin tid. Det jag provar att göra är att få oss alla uppmärksamma på våra egna gärningar: Vad vi säger, skriver och gör. Detta för att man aldrig kan ändra någon annan.
Varför lägger jag mig i och stör på detta sätt????
Tja, förhoppningen om en förändring till det bättre förstås. Jag gillar handling istället för bara prat, och som en av uppfödarna vill jag hjälpa. Jag försöker inte vara bättre än någon annan eller så, men jag tycker att det är bättre att prova något istället för att bara beklaga mig om att det är synd och skam att så trevliga folk inte kan visa varandra respekt. Min förhoppning är att fler kommer att våga, och göra det som de tycker är bra! Tillsammans kan det gå, åtminstone ett litet steg i rätt riktning.
Jag skriver absolut inte dessa inlägg till någon/några speciella individer. Det finns ingen sådan mening alls med mina blogginlägg. Det kan verka som att det jag skriver kan passa in lite på oss alla, och det är för att jag skriver i allmänna ordalag, till oss alla lika. Om det är svårt att förstå: Läs igen. Det finns inga bakomliggande budskap till den eller den. Däremot tar man åt sig olika saker beroende på vad man har i sitt eget bagage, så är det för alla. Tycker man att jag går tufft fram kan det bero på att man får mycket att fundera på om sig själv.
Ska man behöva ändra sig nu då? Ska man behöva hålla tyst och inte våga säga det man vill? Får man inte prata hund längre?
Man behöver inte ändra sig själv alls, men ändra lite på vad och hur du säger saker.
Man ska säga det man vill, men fundera lite extra på om du verkligen vill säga allt. Välj att inte säga det som kan skada din medmänniska. Stanna upp, fundera, och gör sedan ett medvetet val. Kommer du på efteråt att det blivit fel kan du göra ditt bästa för att rätta till det. Frågar någon om något känsligt: Svara på bästa sätt du kan men försök att inte skada din nästa.
Prata hund? Jo, det är ju just det som är själva poängen! Om man inte behöver vara så bekymrad över om man kan våga ge förtroenden utan att det kommer tillbaka i någon konstig form kan man diskutera det vi behöver diskutera för vårt avelsarbete. Om vi gemensamt bestämmer oss för att inte sprida skitsnack om hundar, linjer, parningar osv kan vi förhoppningsvis våga diskutera mer öppet och konkret tillsammans om hur vi tänker. Tillsammans kan vi då göra mycket mer positivt för rasen genom att vi vågar vara mer öppna om de skilda kunskaper vi har samt kan diskutera fler kombinationer på parningar om inte olika avelshanar ratas pga ägare/kennelnamn eller så.
Så här är det: Att det råder en hätsk och dålig stämning mellan cavalieruppfödare är varken något nytt eller något jag har hittat på. Det var en vedertagen sanning långt innan jag började föda upp cavalierer, vilket var 2006. Av de uppfödare jag träffat verkar alla rörande överens om att det inte är någon trevlig stämning, att det är grupperingar, skitprat m.m. Ingen verkar tycka att det är ok. Många har blivit sårade. De flesta försöker dra sig undan därför att de är rädda för att råka ut för skitsnack.
Man verkar "gilla läget" därför att man inte tror att det är något man kan påverka.
Jag har funderat länge på detta eftersom jag är intresserad av socialpsykologi - alltså samspelet mellan människor. Som jag skrev i mitt första blogginlägg om ämnet "Mobbning & åtgärder" så har jag aldrig stött på en grupp människor som har större problem med skitsnack och trakasserier än vår cavaliervärld. Jag har tyckt att det varit underligt eftersom vi alla har samma intresse: vår underbara ras cavalieren.
Jag har alltså funderat länge på detta och tyckt att det är synd att ingen försöker göra något. Många jag har pratat med tycker precis detsamma. Att jag själv skulle försöka göra något fanns inte på min världskarta förrän det mognat fram vad, och det har tagit sin tid. Det jag provar att göra är att få oss alla uppmärksamma på våra egna gärningar: Vad vi säger, skriver och gör. Detta för att man aldrig kan ändra någon annan.
Varför lägger jag mig i och stör på detta sätt????
Tja, förhoppningen om en förändring till det bättre förstås. Jag gillar handling istället för bara prat, och som en av uppfödarna vill jag hjälpa. Jag försöker inte vara bättre än någon annan eller så, men jag tycker att det är bättre att prova något istället för att bara beklaga mig om att det är synd och skam att så trevliga folk inte kan visa varandra respekt. Min förhoppning är att fler kommer att våga, och göra det som de tycker är bra! Tillsammans kan det gå, åtminstone ett litet steg i rätt riktning.
Jag skriver absolut inte dessa inlägg till någon/några speciella individer. Det finns ingen sådan mening alls med mina blogginlägg. Det kan verka som att det jag skriver kan passa in lite på oss alla, och det är för att jag skriver i allmänna ordalag, till oss alla lika. Om det är svårt att förstå: Läs igen. Det finns inga bakomliggande budskap till den eller den. Däremot tar man åt sig olika saker beroende på vad man har i sitt eget bagage, så är det för alla. Tycker man att jag går tufft fram kan det bero på att man får mycket att fundera på om sig själv.
Ska man behöva ändra sig nu då? Ska man behöva hålla tyst och inte våga säga det man vill? Får man inte prata hund längre?
Man behöver inte ändra sig själv alls, men ändra lite på vad och hur du säger saker.
Man ska säga det man vill, men fundera lite extra på om du verkligen vill säga allt. Välj att inte säga det som kan skada din medmänniska. Stanna upp, fundera, och gör sedan ett medvetet val. Kommer du på efteråt att det blivit fel kan du göra ditt bästa för att rätta till det. Frågar någon om något känsligt: Svara på bästa sätt du kan men försök att inte skada din nästa.
Prata hund? Jo, det är ju just det som är själva poängen! Om man inte behöver vara så bekymrad över om man kan våga ge förtroenden utan att det kommer tillbaka i någon konstig form kan man diskutera det vi behöver diskutera för vårt avelsarbete. Om vi gemensamt bestämmer oss för att inte sprida skitsnack om hundar, linjer, parningar osv kan vi förhoppningsvis våga diskutera mer öppet och konkret tillsammans om hur vi tänker. Tillsammans kan vi då göra mycket mer positivt för rasen genom att vi vågar vara mer öppna om de skilda kunskaper vi har samt kan diskutera fler kombinationer på parningar om inte olika avelshanar ratas pga ägare/kennelnamn eller så.
Gör mot din medmänniska vad du vill att hon ska göra mot dig, helt enkelt!
 |
| En go höstbild jag hittade i kameran. Tror att yngste sonen fotat :=) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar