Hundliv

Hjälp, jag ska på utställning på lördag men vet inte var jag gjort av alla saker........ Ni vet, alla måstesaker såsom utställningskoppel och sånt där. Var det verkligen så länge sedan jag använde det? Hmm, det blir till att leta! Det man inte har i huvudet får man ha i benen eller händerna.

Och så är det första advent på söndag - hjälp igen! Städning, gardiner och pynt. Nääe, det får vänta till efter utställningen! Prioritering är ju viktigt, eller hur :) Hoppas verkligen att mina barn inte får stora men efter en uppväxt där de är helt på det klara med orden förlöp, hängning, provparning och diverse andra ord som lärarna frågar vad de betyder, när vi är på utvecklingssamtal. Lärarna börjar iof att lära sig ganska bra hur valpningar och allmän hundskötsel går till - kan vara bra att lägga på minnet vid eventuella kristillfällen!         

Är vi hundtokar lite stolliga? Ja, min gubbe säger att det inte är något tvivel om det men att det är rätt mysigt trots allt. Ibland, tillägger han sedan..... :=) Men vet ni; jag avstår gärna ett prydligt hem utan tuggade lister och stolsben. Jag avstår utlandssemestrar - hade visserligen varit skönt men som ni andra uppfödare säkert märkt blir man inte rik utan snarare går alla pengar man mot förmodan skulle ha, tillbaka till hundarna på ena eller andra sättet. Dessutom: Det är inte alldeles lättvindigt att lämna ansvaret för 12 älsklingar till andra! Tänk er bara vilken huvudvärk personen skulle få bara av att läsa matlistan! Den ska ha det, den ska ha det och den tredje ska äta där o.s.v. Jag avstår dessutom gärna ett lättstädat hem utan hår, grus eller fästingar. Jag avstår utan problem sömn en hel vecka bara de nyfödda små valparna mår bra.

Skulle tro att många, många känner igen sig! Varför gör vi då detta när vi kunde ha ett rent lättstädat hem, tid till vila och spinning eller nåt, ha tid och pengar över till att resa och se världen?

Jo, naturligtvis är det KÄRLEKEN till dessa underbara små godhjärtade varelser och för uppfödare förhoppningsvis även en önskan om rasens bästa även i framtiden. Konstigare än så är det nog inte, men väldigt väldigt värdefullt! Vi må ha olika idéer om rasen vi föder upp och känslorna svallar många gånger. Det jag trots allt märkt i olika diskussioner är att det finns en önskan om att skydda sina älskade hundar eller t.o.m. värnar man om rasen även om åsikterna går isär många gånger om hur vi på bästa sätt ska göra det. 

Jag tror på att lyfta fram positiva sidor om vår ras allt mer utåt men inte gömma problemen. Jag tror också att det är viktigt att vi uppfödare pratar med varandra, men visst behöver vi ett hälsoforum?

Kärlek!

Ljus framtid?

Alla har vi olika bakgrund vilket påverkar hur vi tänker och vad vi tror på. Själv tror jag på forskning och kunskap. Glädjande nog så märks det att allt fler cavalieruppfödare i flera länder börjar intressera sig för att förstå orsaker och se samband bakom bl.a. SM. Lägger vi krut på detta kan vi visa världen att vi arbetar aktivt med cavalierhälsan och att sådana dumheter som att förbjuda rasen handlar om en uppblåst mediapåverkan. Hollands reaktion talar verkligen om vilken påverkan media faktiskt har på oss människor. Börjar en sak att lyftas fram uppmärksammas vårt medvetande om saken. Ett klassiskt exempel på detta är att man börjar se barnvagnar överallt när man får reda på att man väntar barn - tänker att många känner igen just detta! Samma fenomen har funnits om cavalierens sjukdomar ett tag pga att ett filmklipp om en hund med svåra SM-symtom spreds i media.

DET ÄR DAGS ATT UPPMÄRKSAMMA MEDIA ATT DE FLESTA CAVALIERER LEVER ETT LÅNGT LIV OCH DESSUTOM UTAN ATT MAN BEHÖVER BO HOS VETERINÄREN. VI BEHÖVER UPPMÄRKSAMMA MEDIA OM ATT VI UPPFÖDARE TAR RASENS HÄLSOPROBLEM PÅ STÖRSTA ALLVAR OCH ATT VI ARBETAR AKTIVT MED ATT TA TILL OSS, OCH ANVÄNDER OSS AV, DEN KUNSKAP SOM FORSKARE FÅR FRAM, OCH ATT VI INTE SOPAR PROBLEMEN UNDER MATTAN.

DET ÄR DOCK AV STÖRSTA VIKT ATT DETTA SKER PÅ ETT SERIÖST OCH LUGNT SÄTT SÅ ATT DET INTE GER MOTSATT EFFEKT OCH ÅTERIGEN ÖKAR FOKUS PÅ SJUKA CAVALIERER. VI MÅSTE VISA FRAM VÅRA GAMLA UNDERBARA HUNDAR OCH VERKLIGEN VISA HUR UNDERBAR OCH FANTASTISK VÅR RAS ÄR!

Många människor har uppfattningen om att "Uppfödare av rashundar tänker bara på att vinna på utställningar och erkänner inte att de har sjuka hundar. Dessutom avlar de på sjuka hundar bara de är snygga." Min erfarenhet är att ingen svensk uppfödare ansluten till SKK och Cavaliersällskapet medvetet avlar på sjuka hundar. Tyvärr finns det de som fokuserar mer på att avla fram utställningsvinnare än på hälsan men då måste vi kanske fundera på utställningarnas värde. Det handlar om vinna. Många människor har en stark tävlingsinstinkt, vilket inte alls behöver vara negativt. Det fyller mångas liv med mening. Och säg den av oss som anmäler och ställer ut hundar som inte drömmer om en bra placering? Resultatet av att vilja vinna hundutställningar är dock att uppfödare väljer att avla på allt mer exteriöra överdrifter därför att domarna nuförtiden premierar detta. Exteriöra överdrifter har visat sig öka sjukdomsinslagen på många raser. Gällande cavalierer har huvudformen börjat att diskuterats eftersom ny forskning indikerar att en förändrad huvudform kan vara en anledning till SM. Mer om detta längre fram.

Vem bär då ansvaret för exteriöra överdrifter? Min åsikt är att vi uppfödare anses duktiga och seriösa om vi vinner mycket och därmed syns i tidningar och andra media. Inte konstigt alls. "Kenneln X måste vara bra eftersom vi känner igen namnet från tidningar etc." De flesta människor, även domare, tycker att det vi ser ofta blir normalt och t.o.m. snyggt. Så fungerar faktiskt våra hjärnor. Jämför med mode: För något år sedan när Foppatofflor dök upp var vi många som aldrig kunde tänka oss att ta på dessa omåttligt fula saker på fötterna. Nu har var och varannan svensk sådana och få tycker att de är omåttligt fula längre. Våra hjärnor har vant oss och vi tycker att Foppatofflor ser rätt ok ut.

Vi uppfödare påverkas av vad domarna vill ha och domarna tycker att vissa exteriöra förändringar är snygga och dömer därefter. Vi kan välja att tycka att detta är ett ekorrhjul som vi inte kan påverka. Man måste väl få tycka om det man vill och döma och avla därefter. Eller????

NEJ, DET FÅR MAN FAKTISKT INTE! Detta är inget tyckande från min sida utan både uppfödare och domare ska, inte bör, följa denna! Idag sker tyvärr inte det. Min åsikt är att SKK inte fullgör sitt uppdrag genom att se till att domare dömer enligt rasstandarden och inte efter modenycker som inte på något sätt hör hemma i en utställningsring. Antingen bestämmer sig SKK och till dem kopplade rasklubbar att våra rasstandarder ska följas eller så avskaffar vi dem och låter domarna döma efter vad de tycker är snyggt. Idag befinner vi oss någonstans i mitten tycker jag. Alla domare dömer naturligtvis inte godtyckligt som tur är, men de är många!

Min förhoppning är att utställningarna åter ska bli ett forum som säkerställer att våra hundar följer gällande rasstandard. 

Men, säger några av er nu; alla domare kan ju inte tolka rasstandarden likvärdigt så det måste ju bli olika. Naturligtvis, säger jag då, MEN om man läser rasstandarden noga är det många saker som inte är tolkningsbara och ännu fler saker som inte kan bli till sådana överdrifter vi ser idag hur vi än tänjer på tolkningsgränserna!


För att visa detta återgår vi till huvudformen som nu är uppe till diskussion. Det vi faktiskt vet om SM är att hjärnan inte får tillräckligt med plats pga skallformen. Tittar vi på cavalierers huvudform idag har många en klart förkortad sådan. Jag citerar en annan uppfödare som lyssnat på en engelsk forskare ang. SM ".... att cavalierens huvud har förändrats, det blir allt kortare, allt högre och mer framåt-tiltat med en fallande bakskalle, ibland helt utan nackknöl, dvs synligt avskild från nacken, vilket näppeligen torde vara till fördel för "bakhjärnans" utrymme." Forskaren sa även att hon i sin forskning kommit fram till att cavalierers hjärna är lika voluminös som hos en labrador. Det framkom inte varför men en ögonveterinär uppfödaren pratat med sa att ögonens, som är en del av hjärnan, storlek är kopplat till hjärnans storlek och då tycker jag att vi måste ta reda på mer om detta så att vi vet om det är så. I så fall måste vi sluta avla på allt större ögon för att minska risken för SM. Så kommer inte att ske så länge domare premierar stora ögon. Så är det bara.


Tittar vi på vad rasstandarden faktiskt säger om skallform och ögonstorlek ser det ut så här (jag tar med både den eng. och den svenska standarden)

Standard för Cavalier King Charles Spaniel Ursprungsland/hemland: Storbritannien Huvud Skallparti Hjässan skall vara flat mellan öronen. Stop Stopet skall vara grunt. Nostryffel Näsborrarna skall vara väl utvecklade och pigmentet svart – inga köttfärgade tecken. Nosparti Nospartiets längd från pannavsatsen till nosspetsen skall vara ungefär 4 cm. Nosen skall smalna av jämnt mot nostryffeln. Ansiktet skall vara väl utfyllt under ögonen. Snipighet är inte önskvärd. Läppar Läpparna skall vara väl utvecklade men inte hängande. Käkar/Tänder Käkarna skall vara starka med perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Ögon Ögonen skall vara stora, mörka och runda utan att vara framträdande. De skall sitta långt isär. Öron Öronen skall vara högt ansatta. De skall vara långa och rikligt hårbeklädda. Hals Halsen skall vara måttligt lång och något välvd.

Som ni ser är det svårt att tolka standarden till de högresta skallarna med höga stopen som är ett resultat av de förkortade huvudena. Att domare premierar sådana hundar är alltså ett direkt fel.
Ögonen ska vara stora men inte framträdande. Många cavalierer idag har riktigt stora och uttrycksfulla ögon och visst är det vackert. Båda dessa detaljer ger ett mycket sött och gulligt uttryck vilket vi människor är förprogrammerade att tycka om. Anledningen är faktiskt vår arts överlevnad. Bebisar har detta gulliga utseende och det hjälper oss att ta hand om våra små. Det är en stark drift som är kopplad til gulligt utssende - vi kan liksom inte hjälpa att vi dras till gullighet!

Så, då vet vi det :=) men om nu forskning och vetenskap, alltså inte tyckande och tro,  pekar på att en förkortad huvudform och stora ögon troligt är en av orsakerna bakom SM; borde vi då inte ta detta på allvar när vi avlar i framtiden? Det borde vara en anledning till att SKK tar sitt ansvar och meddelar alla domare som dömer cavalierer i Sverige att de måste döma efter rasstandarden - särskilt noga gällande dessa två aspekter. Förhoppningsvis kan det sedan sprida sig till andra länder där det verkligen behövs då det inte är i Sverige vi har de värsta överdrifterna.

Detta är min åsikt och så jag kommer att avla i framtiden oavsett hur domare dömer. Hälsan går före utställningsresultat. Så kommer jag alltid att tänka och avla även om jag trots allt drömmer om fina utställningsresultat. Jag har gjort mitt val.

 Ha en riktigt god helg!

Relationer

Mänskliga relationer intresserar mig mycket: Hur vi uppträder mot varandra och varför. Att vara med i en grupp är sällan okomplicerat och inte blir det lättare då vi egentligen inte känner varandra. Sådana grupper hamnar vi i hela livet, såsom skolor, arbetsplatser och genom våra fritidsintressen. Naturligt nog bildas det i sådana stora grupper, mindre grupper där medlemmarna så att säga väljer varandra. Dessa valda grupper har ofta en stark samhörighet där man tycker och tänker på liknande sätt.

Finns det ett "vi" så finns det ett "dom". Världens farligaste ord, läste jag någonstans eftersom det är grunden till bl.a. krig, mobbning och andra konflikter.

"Vi" har i princip alltid rätt och tänker på rätt sätt. "Dom" gör fel saker och är inte värda att respekteras. Det "dom" gjort fel sprider "vi" skadeglatt ut till närmsta vännerna som har andra vänner som har andra vänner som...... Ja, ni förstår - ett rykte har uppstått och har "vi-gruppen" sagt så borde det ju stämma eftersom "vi" är så övertygande.

Gör "vi" efter ett tag samma saker som "dom" så felaktigt gjorde vänder "vi" det genast till vår fördel genom att lägga till eller dra ifrån så att det låter bättre utåt.

Känns detta igen?
Tyvärr förekommer det överallt. I hundvärlden förekommer det i stor grad eftersom vi konkurrerar genom tävlingar, avel och valpköpare.

Den stora frågan är egentligen, tycker jag, om det går att påverka det självrättfärdiga "vi-gänget" om att även "dom" är lika mycket värda och att det sällan blir något positivt i längden att trampa på "dom".

Eftersom detta är ett så intressant ämne, och då många i vår hundvärld upplever sig kränkta på olika sätt har jag tittat lite på vad expertisen säger:


Mobbning är i grunden ett grupproblem som handlar om relationer mellan människor. När man hamnar i en grupp uppstår olika processer som bottnar i behoven att tillhöra och bli bekräftad. Det kan leda till osäkerhet, avundsjuka, konflikter mm. Mobbning uppstår vanligtvis i en grupp där man mår dåligt tillsammans t ex där det är starka normer för hur man ska se ut och bete sig, där man talar illa om varandra, det är stökigt, det råder brist på tillit, man försöker hävda sig osv. Några i gruppen har kanske privata problem som gör att de mår dåligt och låter det gå ut över andra.

Det kan också vara att det saknas en stark ledare som sätter gränser för hur man får bete sig mot varandra. En lärare/ledare/chef som ser att någon är utsatt utan att göra något åt det signalerar att det ok att kränka. När det är dålig stämning i en grupp och otydliga gränser är det inte ovanligt att de negativa känslorna riktas mot någon som blir utsedd till syndabock. Då kan egentligen vem som helst bli utvald.

Vilka blir mobbade?
Vem som helst kan bli mobbad. Det är viktigt att inte leta efter något hos den utsatta som gör den till en mobbad person. Om man vill hitta fel hos en person för att rättfärdiga sitt beteende kan man hitta fel hos vem som helst. (från föreningen Friends hemsida)


Hur bör vi göra för att lösa dessa problem? Även detta kommer från Friends:

Vad kan man göra för att stoppa mobbningen?
Till att börja med bör skolan, föreningen eller arbetsplatsen ha ett handlingsprogram för hur man agerar om problem uppstår och vilket ansvar alla har. Detta dokument ska vara levande och aktuellt och alla ska ha tagit del av det. När man sedan misstänker att det förekommer mobbning eller kränkningar är det viktigt att ingripa direkt. I annat fall kan den som är utsatt uppfatta situationen som accepterad och utanförskapet förstärks ytterligare. Att ta tag i problemen direkt ökar dessutom möjligheten att förhindra att situationen förvärras.

Det är även viktigt att förstå att mobbning är ett grupproblem och inte bara handlar om en individ som betett sig illa. Därför ska man inte enbart fokusera på den som blir utsatt eller den som utsätter. Det kan leda till kortvariga effekter och ibland kan situationen till och med förvärras. Däremot är det naturligtvis viktigt att tydligt markera att man ser allvarligt på kränkningarna. I vissa fall kan det även vara fråga om att ha enskilda samtal där personen får ta personligt ansvar för sitt handlande. Det finns olika samtalsmetoder att utgå ifrån men Friends förespråkar att samtalet är lösningsinriktad och utgår ifrån att den som utsätter kan och vill förändras.
Vilka blir då mobbare?
Friends motsätter sig starkt att det skulle finnas någon speciell form av personlighet som gör att någon blir mobbare. Då orsakerna till mobbning bottnar i komplicerade processer som har att göra med både individer, grupper, normer mm. går det inte att härleda till en viss människotyp.


Min åsikt är att i princip ingen ser sig själv som mobbare och att vi alla bör fundera på vilka handlingar och vilket prat som kan riskera att kränka andra.

Jag avslutar med ett utdrag ur en dikt skriven av Eva Jonzon och hämtad från Föreningen STOPP:s hemsida:

Det finns människor som
krossar andra utan samvetskval
de sätter sig själva på piedestal,
saboteringar och förödmjukelser ingår i deras arsenal
deras brist på insikt är total.

Tänkvärt för oss alla, eller hur!

Så mycket att vara glad över!

Sitter just nu vid köksbordet och dricker kaffe. På mina utsträckta ben ligger "gammelmoran" Doris och myser. Förmodligen vill hon helst ha en pepparkaka också, men midjemåttet säger något annat :) Motion - inte kakor gäller för min pigga underbara flicka! Hon fyller 8 år i maj, har färskt hjärtintyg ua, och ska få följa med ut i ringarna som veteran efter sin födelsedag. Spännande och jättekul!

Oooops - nu snodde hon min halvätna pepparkaka.......... 

I somras hittade Doris ett favoritställe hos Pia på Drömgruvan - en underbar geggig damm!

 Jag är också så glad för att lille älskade Nelson som jag tyvärr måste sälja då han inte kan gå i avel, ska få flytta till sin gamle lekkompis Kiwi, numera Svante, med familj i Borås. Det hade inte kunnat bli bättre för Nelson och jag är såååå glad och tacksam över detta. Han kommer att få det alldeles perfekt hos Svantes familj!

Svante & Nelson

 

Det känns också så bra med mina hundar! De är underbara, snälla o goa och allt är harmoniskt i flocken! Mina två nykomlingar, syskonen Romeo & Sophie, är så himla mysiga och goa! Stamtavlemässigt är jag också så otroligt nöjd med dem! Jag ser framtiden an med glädje! Tror absolut att vi tillsammans kan få allt friskare cavalierer genom samarbete och om vi tänker att vi tar valpkullar för att det är bra för rasen hälsomässigt och inte endast för att få valpar eller utställningsstjärnor, så att säga!

Jag ser även fram emot lite utställningar framöver, bl.a. Stora Stockholm, där jag aldrig varit. Spännande att komma dit, hur det än går resultatmässigt!

Rubyvalpar är förhoppningsvis på G - runt julafton faktiskt, och det ska bli så mysigt med en bebisjul hemma i lugn och ro.

Ute är vädret milt och skönt och jag är inte ens irriterad på grus och blöta hundar inne - föredrar det framför kyla för första gången. Hoppas på en mild vinter!

Barnen har höstlov denna veckan, gubben är ledig och jag är ledig tors - sön. Skönt!!!!!

Önskar alla vänner en riktigt skön och harmonisk höstvecka!