torsdag 29 december 2011

Nya foton

Har ni tänkt på att vissa hundar är stört omöjliga att få ett bra foto på? De sitter där som de snyggaste fotomodeller ända tills de ser kameran. Då ser de ut som sju svåra år med öronen i golvet och med konstiga miner.

Idag har jag lyckats (med hjälp av julskinka) få flera bra foton på min älskade gammelmora Doris! Jag har skrivit det förr men måste ändå säga: Det finns ingen som min Dorran! Hon är bara bäst <3




Måste också lägga ut ett par nya foton på Ronjas småttisar.






Och till sist ett på kramkillen Romeo!

tisdag 27 december 2011

valpar!

02.15 den 23 december föddes Ronjas första valp. En kille och två tjejer blev det. Tyvärr är ena tikvalpen svag men vi kämpar på. Ronja var så duktig och hon är en sån duktig och fin mamma!

Naturligtvis är bebisarna såååå söta! Alla är ruby, helt utan vita strån.

Här får ni några foton på de små:






Önskar er alla en god fortsättning på julen!

tisdag 20 december 2011

Julefrid

Tänk vad vissa saker eller händelser kan göra en varm i hjärtat och lysa upp vardagen! Sådana tillfällen måste man ta väl vara på och plocka fram ur minnet när livet känns motigt.

Idag blev jag varm inombords när det kom ett vackert "riktigt" julkort i postlådan med cavalierer på från en uppfödarkollega. Häromdagen bjöd svärmor oss på mysigt och gott julbord. Barnens förväntningar inför julen är en glädje. Eleverna sjunger julsånger i korridoren. Avslutningen idag var stämningsfull. Kanske finns det hopp om lite julstämning så småningom.

Julefrid - ett vackert ord med en vacker innebörd. Det måste vara med ett "tjockt" l + ett e efter jul för att det ska bli rätt :)

Julefrid är min önskan i jul. Att få känna mig avslappnad med frid i sinnet och att få känna uppriktig glädje. Materiella saker känns inte viktiga även om jag önskar mig ett par böcker.
Det finns så många som inte har det bra. Barn som saknar trygghet och de mest basala behoven. Barn som bara känner julen genom att föräldrarna är extra berusade och att de inte har lagad mat i skolan på loven. Utanför affärernas vackra och översållade fönster går hemlösa och fryser.

Min julklapp till mig själv ska bli att skaffa mig ett fadderbarn. Då har jag hjälpt till att göra skillnad för en medmänniska. Ett barn får trygghet, mat och skolgång.

Hur många av er hundälskare skaffar ett fadderbarn denna julen? Ska vi hjälpas åt att göra skillnad?

http://youtu.be/Z-TwE6tMkoE












lördag 17 december 2011

Julkort

Milljas önskar alla vänner en härlig och fridfull jul!

Jag började sända julkort på fb men jisses vilken tid det tar så nu ger jag upp och önskar samtliga God Jul här istället!

torsdag 1 december 2011

Mänskliga faktorn

Alla kan göra fel. Ibland beror det på slarv, ibland på trötthet eller att vi är okoncentrerade av olika anledningar. Ofta är det helt ok - vi är ju faktiskt inte ofelbara, vi människor!

Ibland kan det dock bli konstiga eller t.o.m. allvarliga konsekvenser och då är det ju värre förstås.

Jag blev idag uppmärksammad på att SKK skrivit in fel datum på min Olles hjärtintyg. Det står 27/10-11 men rätt datum är 27/9-11. Obetydligt kan tyckas men det hade kunnat få onödiga och tråkiga konsekvenser då Olle parade en tik några dagar efter han fick sitt intyg. Nu behövde jag bara plocka fram intygen jag tog den dan (på flera av mina) och där står klart och tydligt 27/9 så det är bara att ringa SKK imorgon så får de rätta till sitt misstag. Men tänk om ingen sett detta? Då hade Olles 3 fina små döttrar troligtvis blivit felaktigt avelsspärrade och jag tror iaf inte att SKK bara bett om ursäkt och genast skickat nya stamtavlor gratis. Förhoppningsvis har jag fel men vis av erfarenhet från två andra gånger SKK skrivit in fel, då utställningsresultat, och det tog drygt ett år och flera telefonsamtal + mail innan det ändrades så är jag lite skeptisk till snabbheten. Jaja, alla kan göra fel och denna gången löste det sig i tid! Men ett gott råd (även till mig!) är att alltid kontrollera vad SKK skrivit in!

Här kommer en bild på Olles söta döttrar som finns hos Cavellis kennel!




måndag 21 november 2011

Hundliv

Hjälp, jag ska på utställning på lördag men vet inte var jag gjort av alla saker........ Ni vet, alla måstesaker såsom utställningskoppel och sånt där. Var det verkligen så länge sedan jag använde det? Hmm, det blir till att leta! Det man inte har i huvudet får man ha i benen eller händerna.

Och så är det första advent på söndag - hjälp igen! Städning, gardiner och pynt. Nääe, det får vänta till efter utställningen! Prioritering är ju viktigt, eller hur :) Hoppas verkligen att mina barn inte får stora men efter en uppväxt där de är helt på det klara med orden förlöp, hängning, provparning och diverse andra ord som lärarna frågar vad de betyder, när vi är på utvecklingssamtal. Lärarna börjar iof att lära sig ganska bra hur valpningar och allmän hundskötsel går till - kan vara bra att lägga på minnet vid eventuella kristillfällen!         

Är vi hundtokar lite stolliga? Ja, min gubbe säger att det inte är något tvivel om det men att det är rätt mysigt trots allt. Ibland, tillägger han sedan..... :=) Men vet ni; jag avstår gärna ett prydligt hem utan tuggade lister och stolsben. Jag avstår utlandssemestrar - hade visserligen varit skönt men som ni andra uppfödare säkert märkt blir man inte rik utan snarare går alla pengar man mot förmodan skulle ha, tillbaka till hundarna på ena eller andra sättet. Dessutom: Det är inte alldeles lättvindigt att lämna ansvaret för 12 älsklingar till andra! Tänk er bara vilken huvudvärk personen skulle få bara av att läsa matlistan! Den ska ha det, den ska ha det och den tredje ska äta där o.s.v. Jag avstår dessutom gärna ett lättstädat hem utan hår, grus eller fästingar. Jag avstår utan problem sömn en hel vecka bara de nyfödda små valparna mår bra.

Skulle tro att många, många känner igen sig! Varför gör vi då detta när vi kunde ha ett rent lättstädat hem, tid till vila och spinning eller nåt, ha tid och pengar över till att resa och se världen?

Jo, naturligtvis är det KÄRLEKEN till dessa underbara små godhjärtade varelser och för uppfödare förhoppningsvis även en önskan om rasens bästa även i framtiden. Konstigare än så är det nog inte, men väldigt väldigt värdefullt! Vi må ha olika idéer om rasen vi föder upp och känslorna svallar många gånger. Det jag trots allt märkt i olika diskussioner är att det finns en önskan om att skydda sina älskade hundar eller t.o.m. värnar man om rasen även om åsikterna går isär många gånger om hur vi på bästa sätt ska göra det. 

Jag tror på att lyfta fram positiva sidor om vår ras allt mer utåt men inte gömma problemen. Jag tror också att det är viktigt att vi uppfödare pratar med varandra, men visst behöver vi ett hälsoforum?
Kärlek!

fredag 18 november 2011

Ljus framtid?

Alla har vi olika bakgrund vilket påverkar hur vi tänker och vad vi tror på. Själv tror jag på forskning och kunskap. Glädjande nog så märks det att allt fler cavalieruppfödare i flera länder börjar intressera sig för att förstå orsaker och se samband bakom bl.a. SM. Lägger vi krut på detta kan vi visa världen att vi arbetar aktivt med cavalierhälsan och att sådana dumheter som att förbjuda rasen handlar om en uppblåst mediapåverkan. Hollands reaktion talar verkligen om vilken påverkan media faktiskt har på oss människor. Börjar en sak att lyftas fram uppmärksammas vårt medvetande om saken. Ett klassiskt exempel på detta är att man börjar se barnvagnar överallt när man får reda på att man väntar barn - tänker att många känner igen just detta! Samma fenomen har funnits om cavalierens sjukdomar ett tag pga att ett filmklipp om en hund med svåra SM-symtom spreds i media.

DET ÄR DAGS ATT UPPMÄRKSAMMA MEDIA ATT DE FLESTA CAVALIERER LEVER ETT LÅNGT LIV OCH DESSUTOM UTAN ATT MAN BEHÖVER BO HOS VETERINÄREN. VI BEHÖVER UPPMÄRKSAMMA MEDIA OM ATT VI UPPFÖDARE TAR RASENS HÄLSOPROBLEM PÅ STÖRSTA ALLVAR OCH ATT VI ARBETAR AKTIVT MED ATT TA TILL OSS, OCH ANVÄNDER OSS AV, DEN KUNSKAP SOM FORSKARE FÅR FRAM, OCH ATT VI INTE SOPAR PROBLEMEN UNDER MATTAN.

DET ÄR DOCK AV STÖRSTA VIKT ATT DETTA SKER PÅ ETT SERIÖST OCH LUGNT SÄTT SÅ ATT DET INTE GER MOTSATT EFFEKT OCH ÅTERIGEN ÖKAR FOKUS PÅ SJUKA CAVALIERER. VI MÅSTE VISA FRAM VÅRA GAMLA UNDERBARA HUNDAR OCH VERKLIGEN VISA HUR UNDERBAR OCH FANTASTISK VÅR RAS ÄR!

Många människor har uppfattningen om att "Uppfödare av rashundar tänker bara på att vinna på utställningar och erkänner inte att de har sjuka hundar. Dessutom avlar de på sjuka hundar bara de är snygga." Min erfarenhet är att ingen svensk uppfödare ansluten till SKK och Cavaliersällskapet medvetet avlar på sjuka hundar. Tyvärr finns det de som fokuserar mer på att avla fram utställningsvinnare än på hälsan men då måste vi kanske fundera på utställningarnas värde. Det handlar om vinna. Många människor har en stark tävlingsinstinkt, vilket inte alls behöver vara negativt. Det fyller mångas liv med mening. Och säg den av oss som anmäler och ställer ut hundar som inte drömmer om en bra placering? Resultatet av att vilja vinna hundutställningar är dock att uppfödare väljer att avla på allt mer exteriöra överdrifter därför att domarna nuförtiden premierar detta. Exteriöra överdrifter har visat sig öka sjukdomsinslagen på många raser. Gällande cavalierer har huvudformen börjat att diskuterats eftersom ny forskning indikerar att en förändrad huvudform kan vara en anledning till SM. Mer om detta längre fram.

Vem bär då ansvaret för exteriöra överdrifter? Min åsikt är att vi uppfödare anses duktiga och seriösa om vi vinner mycket och därmed syns i tidningar och andra media. Inte konstigt alls. "Kenneln X måste vara bra eftersom vi känner igen namnet från tidningar etc." De flesta människor, även domare, tycker att det vi ser ofta blir normalt och t.o.m. snyggt. Så fungerar faktiskt våra hjärnor. Jämför med mode: För något år sedan när Foppatofflor dök upp var vi många som aldrig kunde tänka oss att ta på dessa omåttligt fula saker på fötterna. Nu har var och varannan svensk sådana och få tycker att de är omåttligt fula längre. Våra hjärnor har vant oss och vi tycker att Foppatofflor ser rätt ok ut.

Vi uppfödare påverkas av vad domarna vill ha och domarna tycker att vissa exteriöra förändringar är snygga och dömer därefter. Vi kan välja att tycka att detta är ett ekorrhjul som vi inte kan påverka. Man måste väl få tycka om det man vill och döma och avla därefter. Eller????

NEJ, DET FÅR MAN FAKTISKT INTE! Detta är inget tyckande från min sida utan både uppfödare och domare ska, inte bör, följa denna! Idag sker tyvärr inte det. Min åsikt är att SKK inte fullgör sitt uppdrag genom att se till att domare dömer enligt rasstandarden och inte efter modenycker som inte på något sätt hör hemma i en utställningsring. Antingen bestämmer sig SKK och till dem kopplade rasklubbar att våra rasstandarder ska följas eller så avskaffar vi dem och låter domarna döma efter vad de tycker är snyggt. Idag befinner vi oss någonstans i mitten tycker jag. Alla domare dömer naturligtvis inte godtyckligt som tur är, men de är många!

Min förhoppning är att utställningarna åter ska bli ett forum som säkerställer att våra hundar följer gällande rasstandard. 

Men, säger några av er nu; alla domare kan ju inte tolka rasstandarden likvärdigt så det måste ju bli olika. Naturligtvis, säger jag då, MEN om man läser rasstandarden noga är det många saker som inte är tolkningsbara och ännu fler saker som inte kan bli till sådana överdrifter vi ser idag hur vi än tänjer på tolkningsgränserna!


För att visa detta återgår vi till huvudformen som nu är uppe till diskussion. Det vi faktiskt vet om SM är att hjärnan inte får tillräckligt med plats pga skallformen. Tittar vi på cavalierers huvudform idag har många en klart förkortad sådan. Jag citerar en annan uppfödare som lyssnat på en engelsk forskare ang. SM ".... att cavalierens huvud har förändrats, det blir allt kortare, allt högre och mer framåt-tiltat med en fallande bakskalle, ibland helt utan nackknöl, dvs synligt avskild från nacken, vilket näppeligen torde vara till fördel för "bakhjärnans" utrymme." Forskaren sa även att hon i sin forskning kommit fram till att cavalierers hjärna är lika voluminös som hos en labrador. Det framkom inte varför men en ögonveterinär uppfödaren pratat med sa att ögonens, som är en del av hjärnan, storlek är kopplat till hjärnans storlek och då tycker jag att vi måste ta reda på mer om detta så att vi vet om det är så. I så fall måste vi sluta avla på allt större ögon för att minska risken för SM. Så kommer inte att ske så länge domare premierar stora ögon. Så är det bara.


Tittar vi på vad rasstandarden faktiskt säger om skallform och ögonstorlek ser det ut så här (jag tar med både den eng. och den svenska standarden)


Standard för Cavalier King Charles Spaniel
Ursprungsland/hemland:
Storbritannien


Huvud
Skallparti
Hjässan skall vara flat mellan öronen.

Stop
Stopet skall vara grunt. 

Nostryffel
Näsborrarna skall vara väl utvecklade och pigmentet svart – inga köttfärgade tecken.

Nosparti
Nospartiets längd från pannavsatsen till nosspetsen skall vara ungefär 4 cm. Nosen skall
smalna av jämnt mot nostryffeln. Ansiktet skall vara väl utfyllt under ögonen. Snipighet är
inte önskvärd.

Läppar
Läpparna skall vara väl utvecklade men inte hängande.

Käkar/Tänder
Käkarna skall vara starka med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Ögon
Ögonen skall vara stora, mörka och runda utan att vara framträdande. De skall sitta långt
isär.

Öron
Öronen skall vara högt ansatta. De skall vara långa och rikligt hårbeklädda.

Hals
Halsen skall vara måttligt lång och något välvd.


Som ni ser är det svårt att tolka standarden till de högresta skallarna med höga stopen som är ett resultat av de förkortade huvudena. Att domare premierar sådana hundar är alltså ett direkt fel.
Ögonen ska vara stora men inte framträdande. Många cavalierer idag har riktigt stora och uttrycksfulla ögon och visst är det vackert. Båda dessa detaljer ger ett mycket sött och gulligt uttryck vilket vi människor är förprogrammerade att tycka om. Anledningen är faktiskt vår arts överlevnad. Bebisar har detta gulliga utseende och det hjälper oss att ta hand om våra små. Det är en stark drift som är kopplad til gulligt utssende - vi kan liksom inte hjälpa att vi dras till gullighet!

Så, då vet vi det :=) men om nu forskning och vetenskap, alltså inte tyckande och tro,  pekar på att en förkortad huvudform och stora ögon troligt är en av orsakerna bakom SM; borde vi då inte ta detta på allvar när vi avlar i framtiden? Det borde vara en anledning till att SKK tar sitt ansvar och meddelar alla domare som dömer cavalierer i Sverige att de måste döma efter rasstandarden - särskilt noga gällande dessa två aspekter. Förhoppningsvis kan det sedan sprida sig till andra länder där det verkligen behövs då det inte är i Sverige vi har de värsta överdrifterna.

Detta är min åsikt och så jag kommer att avla i framtiden oavsett hur domare dömer. Hälsan går före utställningsresultat. Så kommer jag alltid att tänka och avla även om jag trots allt drömmer om fina utställningsresultat. Jag har gjort mitt val.

 Ha en riktigt god helg!