Hundliv

Hjälp, jag ska på utställning på lördag men vet inte var jag gjort av alla saker........ Ni vet, alla måstesaker såsom utställningskoppel och sånt där. Var det verkligen så länge sedan jag använde det? Hmm, det blir till att leta! Det man inte har i huvudet får man ha i benen eller händerna.

Och så är det första advent på söndag - hjälp igen! Städning, gardiner och pynt. Nääe, det får vänta till efter utställningen! Prioritering är ju viktigt, eller hur :) Hoppas verkligen att mina barn inte får stora men efter en uppväxt där de är helt på det klara med orden förlöp, hängning, provparning och diverse andra ord som lärarna frågar vad de betyder, när vi är på utvecklingssamtal. Lärarna börjar iof att lära sig ganska bra hur valpningar och allmän hundskötsel går till - kan vara bra att lägga på minnet vid eventuella kristillfällen!         

Är vi hundtokar lite stolliga? Ja, min gubbe säger att det inte är något tvivel om det men att det är rätt mysigt trots allt. Ibland, tillägger han sedan..... :=) Men vet ni; jag avstår gärna ett prydligt hem utan tuggade lister och stolsben. Jag avstår utlandssemestrar - hade visserligen varit skönt men som ni andra uppfödare säkert märkt blir man inte rik utan snarare går alla pengar man mot förmodan skulle ha, tillbaka till hundarna på ena eller andra sättet. Dessutom: Det är inte alldeles lättvindigt att lämna ansvaret för 12 älsklingar till andra! Tänk er bara vilken huvudvärk personen skulle få bara av att läsa matlistan! Den ska ha det, den ska ha det och den tredje ska äta där o.s.v. Jag avstår dessutom gärna ett lättstädat hem utan hår, grus eller fästingar. Jag avstår utan problem sömn en hel vecka bara de nyfödda små valparna mår bra.

Skulle tro att många, många känner igen sig! Varför gör vi då detta när vi kunde ha ett rent lättstädat hem, tid till vila och spinning eller nåt, ha tid och pengar över till att resa och se världen?

Jo, naturligtvis är det KÄRLEKEN till dessa underbara små godhjärtade varelser och för uppfödare förhoppningsvis även en önskan om rasens bästa även i framtiden. Konstigare än så är det nog inte, men väldigt väldigt värdefullt! Vi må ha olika idéer om rasen vi föder upp och känslorna svallar många gånger. Det jag trots allt märkt i olika diskussioner är att det finns en önskan om att skydda sina älskade hundar eller t.o.m. värnar man om rasen även om åsikterna går isär många gånger om hur vi på bästa sätt ska göra det. 

Jag tror på att lyfta fram positiva sidor om vår ras allt mer utåt men inte gömma problemen. Jag tror också att det är viktigt att vi uppfödare pratar med varandra, men visst behöver vi ett hälsoforum?

Kärlek!