Visst måste man få ha drömmar!
I min drömcavaliervärld visar vi uppfödare en enad positiv bild utåt för att visa hur fantastisk vår ras faktiskt är! Vi visar hur oerhört vänliga cavalierer är i alla lägen! Säg någon annan ras där man kan placera samman ett gäng främmande vuxna hanar på ett litet utrymme utan att något händer? Säg någon cavalier som ser skrämmande ut? Säg den människa som inte smälter för en cavalierblick?
Enkel psykologi är att ju mer man pratar om en sak, desto större utrymme får det i människors medvetande. De senaste åren har det fokuserats mycket på cavalierens sjukdomar. Sådant kan göras i en positiv eller i en negativ anda. I några länder (bl.a. Holland, Danmark, Finland) har man fokuserat på att lyfta fram saken enbart på ett negativt sätt vilket resulterat i att det tagit oanade proportioner. Man har tillskrivit rasen cavalier många sjukdomar som endast ett fåtal individer faktiskt har. Om man jämför det med oss människor skulle man kunna säga att vi borde utrotas då rasen kan få: Aids, cancer, hjärt- & kärlsjukdomar, allergier, mage/tarmsjukdomar, olika blodsjukdomar, ledsjukdomar, ögonproblem, tandlossning - ja, ni förstår. Människorasen har benägenhet för alla dessa + många fler.
Frågar vi veterinärkåren får vi svaret att cavalieren faktiskt oftare kommer för hälsokontroller än för behandlingar. Kan det faktiskt vara så att pratet om cavalierens problem eskalerat så till den grad att det blivit som en spiral som suger åt sig mycket mer än vad som är relevant i sammanhanget?
Jag vill inte på något sätt dölja att det finns hälsoproblem hos rasen, men skilj på rassjukdomar och sjukdomar som drabbar hunden som individ!
Frågan är: Vill vi hjälpa eller stjälpa rasen Cavalier King Charles Spaniel?
Jag anser att vi uppfödare kan klara av att avla bort de problem cavalieren har - men då måste vi stå enade och göra det från en positiv synvinkel. Inte sprida elaka rykten om den och den linjen därför att man själv har en annan. Vi måste hjälpas åt att förstå vilka kombinationer som givit SM eller tidiga hjärtfel. INTE såga enskilda individer. INTE såga uppfödare. INGEN uppfödare vill föda upp hundar med benägenhet för sjukdomar, men däremot MÅSTE vi hjälpa varandra med kunskap.
Kunskap, inte tro och ryktesspridning är nyckeln till cavalierens framtid! De forskare i England som aktivt arbetar med att hitta det genetiska svaret till hur SM nedärvs menar att vi idag har flera bra verktyg som hjälper oss i kampen mot SM och att det är möjligt att avla bort sjukdomen. Kunskap om stamtavlor är grunden enligt dem, och dessutom har vi en god hjälp i att scanna.
Läs artikeln om detta här:
I min drömvärld blir Sverige ett föregångsland för cavalierens positiva framtid! Cavalieren är den OPTIMALA SÄLLSKAPSHUNDEN och naturligtvis går det, med aktiv och medveten avel, att få allt färre fall av tidiga biljud och SM.
Eller hur, uppfödarkollegor? Visst ska vi i Sverige visa både blivande valpköpare, SKK samt andra länder att vi vill och att det är möjligt!
I min drömcavaliervärld visar vi uppfödare en enad positiv bild utåt för att visa hur fantastisk vår ras faktiskt är! Vi visar hur oerhört vänliga cavalierer är i alla lägen! Säg någon annan ras där man kan placera samman ett gäng främmande vuxna hanar på ett litet utrymme utan att något händer? Säg någon cavalier som ser skrämmande ut? Säg den människa som inte smälter för en cavalierblick?
Enkel psykologi är att ju mer man pratar om en sak, desto större utrymme får det i människors medvetande. De senaste åren har det fokuserats mycket på cavalierens sjukdomar. Sådant kan göras i en positiv eller i en negativ anda. I några länder (bl.a. Holland, Danmark, Finland) har man fokuserat på att lyfta fram saken enbart på ett negativt sätt vilket resulterat i att det tagit oanade proportioner. Man har tillskrivit rasen cavalier många sjukdomar som endast ett fåtal individer faktiskt har. Om man jämför det med oss människor skulle man kunna säga att vi borde utrotas då rasen kan få: Aids, cancer, hjärt- & kärlsjukdomar, allergier, mage/tarmsjukdomar, olika blodsjukdomar, ledsjukdomar, ögonproblem, tandlossning - ja, ni förstår. Människorasen har benägenhet för alla dessa + många fler.
Frågar vi veterinärkåren får vi svaret att cavalieren faktiskt oftare kommer för hälsokontroller än för behandlingar. Kan det faktiskt vara så att pratet om cavalierens problem eskalerat så till den grad att det blivit som en spiral som suger åt sig mycket mer än vad som är relevant i sammanhanget?
Jag vill inte på något sätt dölja att det finns hälsoproblem hos rasen, men skilj på rassjukdomar och sjukdomar som drabbar hunden som individ!
Frågan är: Vill vi hjälpa eller stjälpa rasen Cavalier King Charles Spaniel?
Jag anser att vi uppfödare kan klara av att avla bort de problem cavalieren har - men då måste vi stå enade och göra det från en positiv synvinkel. Inte sprida elaka rykten om den och den linjen därför att man själv har en annan. Vi måste hjälpas åt att förstå vilka kombinationer som givit SM eller tidiga hjärtfel. INTE såga enskilda individer. INTE såga uppfödare. INGEN uppfödare vill föda upp hundar med benägenhet för sjukdomar, men däremot MÅSTE vi hjälpa varandra med kunskap.
Kunskap, inte tro och ryktesspridning är nyckeln till cavalierens framtid! De forskare i England som aktivt arbetar med att hitta det genetiska svaret till hur SM nedärvs menar att vi idag har flera bra verktyg som hjälper oss i kampen mot SM och att det är möjligt att avla bort sjukdomen. Kunskap om stamtavlor är grunden enligt dem, och dessutom har vi en god hjälp i att scanna.
Läs artikeln om detta här:
I min drömvärld blir Sverige ett föregångsland för cavalierens positiva framtid! Cavalieren är den OPTIMALA SÄLLSKAPSHUNDEN och naturligtvis går det, med aktiv och medveten avel, att få allt färre fall av tidiga biljud och SM.
Eller hur, uppfödarkollegor? Visst ska vi i Sverige visa både blivande valpköpare, SKK samt andra länder att vi vill och att det är möjligt!
 |
| Sötnosen Princess, Milljas Can't Stop Love |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar