Tankar på kvällskvisten

Jag har ett toppenjobb vilket gör att jag orkar tackla min hobby.
Ironi?
Nej, faktiskt inte.

Jag och min gubbe arbetar båda mycket, men nästan aldrig samtidigt. Detta för att hundarna ska ha det bra, vilket är en självklarhet. Priset är att vi sällan hinner göra något tillsammans eller göra några större projekt såsom renovera, vilket vi sannerligen skulle behöva!

Mitt arbete är mycket krävande och jag ger allt. När jag kommer hem på kvällarna är jag helt slut. Samtidigt har jag inga problem med att ge allt när det finns så mycket glädje, värme och gemenskap. Av de egenskaperna finns det ytterst lite i hundvärlden.Nu menar jag uppfödare emellan. Som tur är finns alla goa valpköpare vilket väger upp mycket!!! Tack till alla er - ni är underbara!

Varför håller jag då på med det här? Det finns bara bara ett svar, och det är KÄRLEKEN TILL HUNDARNA samt en stark drivkraft till att förbättra rasen. Då menar jag hälsomässigt, även om det är trevligt med utställningsfina hundar.

Men visst funderar jag på ganska ofta om det är värt mödan. Jag menar: en hobby har man ju för att den ska ge energi, inte ta, eller hur!!!