Studerar specialpedagogik just nu och har idag läst om vad det innebär att vara normal eller avvikande. Historiskt har man haft problem med att hantera det som är avvikande och gällande människor har man stoppat in de som inte ansetts normala på institutioner eller specialskolor. Idag försöker man som tur är få folk att inse att begreppen "normala" och "avvikande" människor är förlegade, och att man i stället bör tänka att människor är olika, vilket då är positivt!
Jag gillar verkligen tänket om att det är positivt med olikheter. Människor är inte fel, utan bara olika. På samma sätt kan man tänka i vår lilla cavaliervärld: vi uppfödare har oftast olika tankar om avel och dylikt, men det är ofta inte fel, bara olika.
Jag skriver att det ofta inte är fel, för vid närmare eftertanke kan man faktiskt ha fel gällande avel. Det mesta beror på tycke och smak, MEN vi har faktiskt en rasstandard att följa och för stora avvikelser innebär faktiskt att det blir fel. Det jag tänker på just nu är att väldigt många av dagens cavalierer faktiskt är för stora, alltså passerar max-kilona vid normalvikt (5,5 - 8 kg enligt standarden). Om bara några individer är för stora är det inget problem, men jag tror att om vi väger alla cavvar i Sverige, då skulle vi troligtvis upptäcka att många passerar viktgränsen med råge.
Många individer utanför rasstandarden är ett problem. Vart är vi på väg, och om vi tycker att det är ok att flertalet faktiskt inte håller sig inom standarden - ja då måste vi kanske gemensamt i Sverige ta oss en funderare på om vi ska följa den rasstandard vi har idag eller om vi ska tänka och göra annorlunda.
Nu hoppas jag att ni förstår att jag inte riktar detta som kritik mot någon speciell uppfödare, utan det är ett allmänt konstaterande om cavvar i allmänhet i Sverige. Har inte tillräckligt kunskaper om cavvar utanför vårt land, och därför skriver jag Sverige. Problemet är att många av oss uppfödare vill lyckas i utställningsringen, och där premieras ofta rejäla hundar. Vill inte heller rikta kritik till någon speciell domare, men jag anser ändå att detta med vikten kommit i skymundan och glömts bort. Jag skulle önska att man vägde hundarna vid utställning och att vikten bedömdes liksom andra exteriöra detaljer.
En uppmaning till alla er andra uppfödare är att börja med att väga alla era cavalierer och sedan ha med det i tankarna vid framtida parningar.
Oj, det blev visst tunga funderingar en måndagskväll.
Ha en trevlig vecka alla glada!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEftersom utställning är en bedömningsport så tycker man olika - såväl uppfödare, valpköpare som domare!
SvaraRaderaKanske är detta orsaken till att man också tycker lite olika i avelshänseende? Den ene letar färg o huvud, medan den andra letar kropp o temperament. Alla vill vi ha vackra friska valpar o i Sverige skall vi vara stolta över att vi åtminstone har ett ngt striktare avelsprogram än på många andra håll!
De första Cavaliererna hade lång nos och ofta fullt med små charmiga fräknar i ansiktet. Nu eftersträvas så rena hundar som möjligt, gärna med en lite kortare nos.
Ideal förändras, kanske går vi mot en större ras.....det återstår att se:)
Att väga hunden är ett enkelt sätt att premiera korrekt storlek, håller med om det, många raser mäts ju just för att standarden skall hållas.
Kram i vintermörkret!
Håller med om att det skulle vara intressant att väga alla Cavalierer... Tror dock att risken finns att de som är väldigt ''tävlingsinriktade'' skulle svälta sina hundar innan t ex utställning för att få så bra betyg som möjligt?
SvaraRaderaMen man borde nog kolla över rasstandarden och vad man ska gå efter. Weimaraner mäts ju alltid vid utställning så där måste man ju tänka på höjden.
Bra tänk Marielle! Jag har ju sagt att Du är en klok människa!
SvaraRadera/KRAM