"Idag höll jag på att bita ut en plomb", sa gubben.
Han fortsatte: "Jag tog med några av kolakakorna Oskar (sonen) bakat, och stoppade påsen med dem i fickan. Gick och smååt på dem och slängde påsen. Tänkte mig inte för utan stoppade ner handen för ytterligare kakbitar (eller smulor, som det hade blivit efter en stund i fickan), fick tag i en bit som åkte i munnen och - den gamla väääääldigt torra frolicen var så hård att jag trodde plomben skulle åka ut!"
Ja, så kan det gå när man har fickorna fulla av hundgodis!
På tal om hundhistorier: läs Vouges dogblog där Peter så fint beskriver sin bakgrund och kärlek till cavaliererna och djur i allmänhet. Härligt med genuint djurälskande människor! Dessutom gillar jag verkligen Peters sätt att skriva, vilket jag är enormt kräsen på.
Visste ni förresten att människor inte föds med full empatisk förmåga utan att den måste läras in? Har man djur runt sig och lär sig att behandla dem väl så är detta mkt positivt för den framtida empatiska förmågan. Bra va!
Må gott, medmänniskor
.....dessutotm är beröring något fantastiskt - hjärtat slår lugnare och endorfinerna vaknar till liv, man blir helt enkelt lite gladare:)
SvaraRaderaLäste en undersökning om äldre och deras butiksval en gång......många valde att gå till den butik vars kassörska lade växel tillbaks i handen på istället för att använda växelkoppar. Kostnaden för varorna kom långt ner på skalan - man valde hellre bort en vara till förmån för en sekunds beröring av en vänlig främmande.
Tänk vad mycket ensamna människor det finns, man hade ju önskat att de kunde få värme o närhet av familj/husdjur istället!
Kram