Lucia

Från en tid då man trodde att lussenatten var fylld av troll och onda makter, till nu då den väna lucia kommer med ljus och lussekatter. Mysigare nu, eller hur?

Lucia, Syrakusas skyddshelgon, som enligt sägnen var en ung, rik romersk flicka, men i hemlighet en tidig anhängare av Jesus och kristendomen. Romarna var på den tiden mycket rädda för att en ny religion skulle splittra deras stora rike. Religion har alltid varit en stark enande faktor för att hålla samman stater/riken. Lucia visste att hon riskerade livet om hon avslöjades som kristen, men trots detta sägs det att hon ensam gick med mat till de många kristna som gömde sig i Roms mörka katakomber. Hängivenheten och uppoffrandet ledde mycket riktigt Lucia till martyrdöden.

Det är nu en tid på året då barnen förhoppningsvis börjar komma i julstämning, och vi vuxna är stressade för att hinna med att handla julklappar, baka med barnen, stryka och hänga upp julgardiner m.m. Allt har sin tid. För länge sedan skulle allt julstök vara avklarat innan lussenatten, med att slakta, göra korv, baka, lägga lutfisken i blöt osv. Nu försöker vi att hinna klart massor på jobbet, samtidigt som vi ska hinna städa hela huset, och då helst skura taklister och städa alla skåp & lådor. I år har iaf jag tur som arbetar sista dagen (på plats) på fredag den 18:e. En del planering samt några orättade prov får visserligen åka med hem och fira jul.

Var det då bättre förr? Ja, vet ni, det är jag övertygad om: fattigdomen var större och man ägde inte saker på samma sätt vi gör idag; man slet för brödfödan - men samtidigt levde man mer i takt med naturen, vilket inte ledde till den enorma hjärnstress vi kan få idag. Dagens stress tror jag kommer att ta död på människor i högre och högre grad. Människor kommer inte att orka att leva och fungera med den enorma psykiska stress som kan drabba oss. Har man levt med en stor stress under lång tid slutar man att sova mer än sporadiskt, man orkar knappt äta och tvingar man ändå i sig lite mat, då smakar den inte mer än vad papper smakar. Efter ännu ett tag orkar man knappt sitta upp, och värst av allt - man orkar inte bry sig om vad som händer runt sig. Hur har det blivit så här i samhället? Kanske gjorde Lucia rätt som levde hängivet och fullt ut, även om livet blev kort?