Hundens betydelse framgår i medeltida lagtexter, läroböcker och helgon- och hjälteberättelser. På korsriddarnas gravhällar finns ofta en vinthund avbildad som en symbol för ädel börd, snabbhet och mod. Hunden symboliserar även trofasthet och äktenskaplig trohet.
Altarskåp från Häverö kyrka i Uppland.
Fotograf: Lennart Karlsson
söndag 5 december 2010
lördag 4 december 2010
4:e December
Om man tittar lite närmare på motiven i den medeltida konsten upptäcker man snart alla de husdjur som var en viktig del av människornas vardag. Djuren hade även en självklar plats i fabler och berättelser, och fick symbolisera företeelser i människornas tillvaro.
Djurfabel. Kalkmålning från Södra Råda kyrka i Värmland. Foto: Lennart Karlsson
Genom att studera de ben som hittas på medeltida boplatser vet vi vilka djur som levde tillsammans med människorna under den här tiden. De flesta benen kommer från kor, grisar, getter, får, hästar, höns och gäss. Även hundar och katter är vanliga fynd.
Människor och djur levde nära varandra under medeltiden. Av djuren fick man såväl livsmedel som råmaterial till redskap och kläder. Djuren användes också som hjälpmedel i det dagliga arbetet i form av drag-, pack- och riddjur. Att hålla sig med många olika husdjur var ett tecken på rikedom. (Historiska Museet)
fredag 3 december 2010
3:e December
Genom att studera konst kan man få en uppfattning av hundens roll i samhället genom tiderna. Redan år 10 000 före Kristus målades en bild på en grottvägg i Cueva Vieja i Spanien, föreställande en hund som blockerar vägen för en hjort. Hunden var en naturbegåvning som jaktkamrat, något även dåtidens människor visste att uppskatta.
Hundar finns även med i målningar som skildrar vardagslivet, i synnerhet från och med renässansens början då hunden började få en allt större roll, inte bara som jaktredskap, utan även som sällskapsdjur inomhus. Att kolla på gamla tavlor där hundar finns med, är ett roligt sätt att studera hundens betydelse genom historien.
Hundar har även haft en religiös/mytologisk betydelse för människorna. I Egypten fanns guden Anubis, som var hälften hund, hälften schakal och ansågs skydda och vakta de döda. I den grekiska mytologin finns Cerberus, en trehövdad helveteshund som vaktar ingången till Hades underjordiska rike. I vår egen nordiska mytologi hittar vi Garm, hunden som håller till i Gnipagrottan där den vaktar ingången till dödsriket Hel. Garms tjut var sagt skulle förebåda Ragnarök, jordens undergång.
Mynt, vapen och frimärken kan också ge oss ledtrådar om hundens historiska betydelse.
(Veronika Karlsen, 2006, SLU)
Hundar finns även med i målningar som skildrar vardagslivet, i synnerhet från och med renässansens början då hunden började få en allt större roll, inte bara som jaktredskap, utan även som sällskapsdjur inomhus. Att kolla på gamla tavlor där hundar finns med, är ett roligt sätt att studera hundens betydelse genom historien.
Hundar har även haft en religiös/mytologisk betydelse för människorna. I Egypten fanns guden Anubis, som var hälften hund, hälften schakal och ansågs skydda och vakta de döda. I den grekiska mytologin finns Cerberus, en trehövdad helveteshund som vaktar ingången till Hades underjordiska rike. I vår egen nordiska mytologi hittar vi Garm, hunden som håller till i Gnipagrottan där den vaktar ingången till dödsriket Hel. Garms tjut var sagt skulle förebåda Ragnarök, jordens undergång.
Mynt, vapen och frimärken kan också ge oss ledtrådar om hundens historiska betydelse.
(Veronika Karlsen, 2006, SLU)
torsdag 2 december 2010
2:a December
Den vanligaste hundrasen, som man också hittat flest fynd från, är den så kallade torvhunden. På latin fick den heta Canis Familiaris Palutaris, vilket översatt blir "Tamhunden från kärret". Dessa hundar var småvuxna och hade sin tidsperiod i yngre stenåldern. Även en större variation såg dagens ljus. De fynd som man hittade vid Ladogasjön fick ge namn till dessa, Canis Familiaris Palutaris Ladgensis.
Före stenålderns slut uppstod den kortnosiga rasen Canis Leinieri. Tysken Hilzheimer beskrev denna ras som föregångare till våra pinschrar och terrier. En dvärgform av dessa uppkom i bronsåldern. Spaletti, som denna blev kallad på latin, är föregångaren till våra Keeshounds.
Canis Familiaris Inostranzewi, var en art av hundar som blev upptäckt av en rysk vetenskapsman vid namn Inostranzew. Dessa hundar stammar ifrån yngre stenåldern och var så kallade stora hundar. Idag finner vi dessa raser bland annat i som det vi kallar rasgrupp 2, där exempelvis dobermann, rottweiler, sankt bernhardshund och berner sennen ingår.
Canis Familiaris Leinieri, en nära släkting till Canis Leinieri, är föregångaren till våra vinthundar. En tysk forskare, T.H. Studer, grundlade allt arbete rörande nära släktingar till vinthunden, nämligen den irländska varghunden och den skotska hjorthunden. De är vår tids största hundraser med en mankhöjd på runt 90 cm.
onsdag 1 december 2010
Hundens julkalender
1:a December
H undar har enligt vad man vet funnits längre i människans tjänst än något annat husdjur. Således har man hittat fynd efter domesticerade hundar vilka är mer än 10000 år gamla. Dessa fynd i den s.k Jaguargrottan, visar t.o.m på olikart mellan två sorters hundar, varför hunden redan då sedan länge måste ha varit underställd avel.
H undar har enligt vad man vet funnits längre i människans tjänst än något annat husdjur. Således har man hittat fynd efter domesticerade hundar vilka är mer än 10000 år gamla. Dessa fynd i den s.k Jaguargrottan, visar t.o.m på olikart mellan två sorters hundar, varför hunden redan då sedan länge måste ha varit underställd avel.
tisdag 23 november 2010
Många på en gång
Ansvaret är så stort att ha en avelshane i huset. Extra stort när det dessutom är en supersnygg och eftertraktad hane som inte ens är min utan bara är hos mig en period för att ge tikägare i Sverige en chans att få använda snygge Ringo! Jag har faktiskt inte ens någon tik att para med honom så det är egentligen lite synd om mig :=)) Ägaren och jag har tillsammans bestämt att han inte ska få betjäna så många tikar för att det inte ska bli för många helfärgade med samma linjer. Det är viktigt att tänka framåt och att se till helheten!
Just nu måste dock hundnaturen tycka att det är en bra tid för tikar att löpa och tre av de inbokade tikarna löper nära varandra. Detta har gjort mig aningen svettig och jag och ägaren har diskuterat noga hur man ska gå till väga för att se till både Ringos och tikarnas/tikägarnas bästa. Varje tik har fått sin tid och Ringo har tvättats noga med förhudsrens efter parningarna. En hane renar sig själv bra om de får vila minst en dag mellan parningarna enligt experterna, men naturligtvis gör man som ansvarig för en avelshane allt för att inte infektioner ska spridas mellan tik - hane. Jag och ägaren är ju så rädda om Ringo och vill inte riskera honom och såklart inte heller tikarna! Två tikar är nu färdigparade och den tredje väntar :=) sen ska Ringo inte para mer än ett par till och de dröjer länge.
Det är viktigt att veta hur en hane fungerar för att säkerställa att spermierna är på topp inför parningarna och förutom erfarenheter från erfarna uppfödare kan man läsa denna vetenskapliga artikel:
http://www.canirep.com/Hanmundensroll2spalt.htm
Det är kul och framför allt nödvändigt med kunskap, eller hur!!!! Viktigt för det man själv håller på med men även för att minska tro och tyckande och "förståsigpåare".
Det handlar mycket om parningar för mig just nu även om inte Ringo är inblandad! Jag har själv lånat in en av mina uppfödda tikar för parning så förhoppningsvis blir det blenheimvalpar om sju veckor. Tiken heter Milljas Celeste van Gogh och hon är parad med Gnistans Fandago-Colgada! Dessutom har min bror och svägerska (våra grannar) parat sin fina Parsson Russelflicka med en snygging så förhoppningsvis blir det terrierbebisar där. Det blir spännande att se såna små!
Ha det gott ute i stugorna och tänk på att vänliga handlingar ökar livskvalitén!
Celeste som bebis. Söt, eller hur?
Just nu måste dock hundnaturen tycka att det är en bra tid för tikar att löpa och tre av de inbokade tikarna löper nära varandra. Detta har gjort mig aningen svettig och jag och ägaren har diskuterat noga hur man ska gå till väga för att se till både Ringos och tikarnas/tikägarnas bästa. Varje tik har fått sin tid och Ringo har tvättats noga med förhudsrens efter parningarna. En hane renar sig själv bra om de får vila minst en dag mellan parningarna enligt experterna, men naturligtvis gör man som ansvarig för en avelshane allt för att inte infektioner ska spridas mellan tik - hane. Jag och ägaren är ju så rädda om Ringo och vill inte riskera honom och såklart inte heller tikarna! Två tikar är nu färdigparade och den tredje väntar :=) sen ska Ringo inte para mer än ett par till och de dröjer länge.
Det är viktigt att veta hur en hane fungerar för att säkerställa att spermierna är på topp inför parningarna och förutom erfarenheter från erfarna uppfödare kan man läsa denna vetenskapliga artikel:
http://www.canirep.com/Hanmundensroll2spalt.htm
Det är kul och framför allt nödvändigt med kunskap, eller hur!!!! Viktigt för det man själv håller på med men även för att minska tro och tyckande och "förståsigpåare".
Det handlar mycket om parningar för mig just nu även om inte Ringo är inblandad! Jag har själv lånat in en av mina uppfödda tikar för parning så förhoppningsvis blir det blenheimvalpar om sju veckor. Tiken heter Milljas Celeste van Gogh och hon är parad med Gnistans Fandago-Colgada! Dessutom har min bror och svägerska (våra grannar) parat sin fina Parsson Russelflicka med en snygging så förhoppningsvis blir det terrierbebisar där. Det blir spännande att se såna små!
Ha det gott ute i stugorna och tänk på att vänliga handlingar ökar livskvalitén!
Celeste som bebis. Söt, eller hur?
fredag 19 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







